Nu rullar vi hemåt från fina Vadstena, där jag varit i två nätter tillsammans med en tjejgrupp i kyrkan. Det är skönt att vara borta ibland men det blir skönare att komma hem. Jag brukar väldigt ofta få hemlängtan men jag har klarat mig denna gång, vilket kan bero på det trygga sällskapet.
Jag har faktiskt ingen träningsverk idag vilket jag trodde efter gårdagens vandring på 2 mil.
Idag åt vi frukost vid nio, och jag som är morgon pigg hann både duscha och plugga en timme innan dess. Efter frukosten packade vi våra saker och hade sen fri tid på stan. Jag har självklart slösat pengar på onödiga saker, så som tre par örhängen och ett doftljus.. Men så är det ibland och studiebidraget kommer snart, tur är väll det. Hann både att fika och äta lunch på stan.
När jag kommer hem måste jag direkt byta om och sedan göra iordning Blizzie inför kvällens hoppträning.

Hur är då läget med Kitana?
Hon har i princip sen hon kom, varit lite trälig vid ridning. Inte då vid varje pass utan bara ibland. Till en början gjorde hon inte så stora saker, stannade och drog tygeln under handen på mig. Detta gjorde sedan att hon började resa sig ibland. Jag började då sätta på henne en martingall vilket hon accepterade och utvecklingen gick framåt. Jag minns tydligt första gången hon gjorde något värre, då jag skulle träna med henne för Martin. När jag hade satt mig upp, drog hon iväg och sparkade och skuttade i luften. Jag hoppade av och sedan upp igen, då visade hon inget mer. Vissa gånger när jag rider så sparkar hon utan att visa någon förvarning. Jag har haft lite känn att det kanske är något som är fel men eftersom hon aldrig visat samma sak vid olika tillfällen har jag försökt släppa tanken på att det är fel på henne.
Under sommaren och hösten har hon gått lite på halvfart eftersom jag skadade mig och har haft sjukt mycket att göra. Hon har även nu gått som tåget vissa pass medans jag varit rädd för henne ibland.
Vi tog ut en equiterapeut för att kolla igenom henne och hon visade då att hon har ont och sitter fast i ryggen. Detta visade hon genom att sparka och skrika när de skulle lägga rätt henne. Kitana är i vanliga fall väldigt snäll att hantera så detta var inte likt henne. Hade det varit en brunstig Rozette hade jag inte reagerat på samma sätt då hon alltid visade detta beteende vid brunst, man kunde inte ta i henne. Equiterapeuten ville att vi skulle behandla henne i ryggen innan vi lägger rätt något mer.
På måndag åker vi in med henne och röntgar ryggen för att se om det visar något. Hon har en karprygg och det är bakom den som hon har ont.
På ett sätt känns det bra ifall de hittar något så att jag får ett svar på hennes beteende, men jag vill ju självklart att hon ska må bra och inte ha ont. Hittar de inget, fortsätter jag att rida henne och om det inte fungerar, ska vi betäcka henne.
Men jag hoppas verkligen att detta kommer bli bra då jag vet att hon kan bli bra med tanke på hennes gångarter och hoppteknik.